Mitt mörker
Kategori: Tankar och kännslor, avd. 64, Växjö
Jag kollar tillbaka på den jag en gång var... Den tjejen finns inte längre kvar.
Jag har kämpat så hårt för att resa mig, men hugg å slag har tvingat mig på knä, om och om igen.
Det finns ingen ork kvar. Orkar inte kämpa mer. Lämna mig här, eller ta mig vart ni vill, jag bryr mig inte längre...
Jag har kämpat så hårt för att resa mig, men hugg å slag har tvingat mig på knä, om och om igen.
Det finns ingen ork kvar. Orkar inte kämpa mer. Lämna mig här, eller ta mig vart ni vill, jag bryr mig inte längre...
Att varje väg har ett slut är ingen hemlighet, men att min skulle ta slut så fort trodde jag inte.
Jag tror inte på mig själv längre. Och allt hopp om en framtid har dött. Finns ingenting kvar...
Jag tror inte på mig själv längre. Och allt hopp om en framtid har dött. Finns ingenting kvar...
Jag önskar så mycket att jag kunde få allt att ändra sig. Jag har försökt, min det räckte inte, å nu slutar jag försöka för det blir ändå aldrig bra.
Finns ingen utväg ur mitt mörker. Jag blir aldrig fri... :/
Hur kunde allt gå så fel? Jag har gjort allt jag kunnat för att det ska bli bra i hela mitt liv. men ändå har allt gått åt helvete! Jag har gjort mitt bästa men det duger tydligen inte.
Jag ger upp nu! Jag tänker inte kämpa mer! Jag orkar inte misslyckas hela tiden! Jag har försökt tillräckligt nu!
