Till mitt sista andetag
Kategori: Rättspsyk, Växjö
Jag försöker prata med personalen men dom verkar inte förstå mig. Jag har det riktigt svårt just nu. Känner inte för att kämpa, fast jag vet att jag måste. Jag kan inte ge upp, men det är det jag vill. Jag tycker inte att jag får något stöd här ifrån. Jag får inte den hjälpen jag behöver. Och då blir det så mycket svårare för mig att ta mig upp ur den svacka jag är i. Jag klarar det inte ensam, jag behöver ju fan hjälp! Jag orkar inte må så här jävla dåligt som jag gör nu. Det går inte länge till. En förändring måste ske snart. För jag står fan inte ut!
Mitt vårdlag och jag kan inte sammarbeta. Dom tycker inte samma sak som jag och dom vägrar att kompremissa. Jag har pratat med många andra i personalen och dom tycker också att mitt vårdlag har konstiga krav. Därför ska jag kräva att få byta vårdlag! För det här funkar inte. Jag kan inte jobba med dom. Dom ser inte vad som är bra för mig och vad jag vill och klarar av. Dom har bara bestämt sig för en sak och vägrar ge sig. - Idioter!
Jag biter ihop. Försöker hitta gnistan igen. Försöker att stå ut lite till. Jag ska ge allt jag har, om det räcker till. Det är inte över än. En dag kanske jag blir fri. Jag ska kämpa till mitt sista andetag. Man vet aldrig när. Inte förens ni hör tystnaden, när jag är borta. Du kan ropa mitt namn. Men du kommer inte få något svar. Den dagen, men inte än...
