En fågel i bur...
Kategori: Rättspsyk, Växjö
Jag sitter fast här... Jag kommer inte någonstans. Jag är kvar på samma plats som jag var för över ett år sedan. Och det känns förjävligt. Jag vet inte hur jag ska ta mig här ifrån. Jag orkar ju inte mer.. En personal sa till mig: "Det är ditt eget fel att du är här." "Du har själv orsakat det." "Du förstör för dig själv hela tiden." "Du försöker lägga skulden på andra hela tiden, men det är du som har orsakat det här." Det kändes när hon sa det, men hon har väl rätt. Jag är jävligt bra på att förstöra för mig själv. Men det är inte så lätt alltid. Hade jag kunnat hade jag gjort det annorlunda. Jag vill ju inte sitta på den här jävla obsen hela tiden. Men jag klarar tydligen inte av att vara på avdelningen. Det är för stor kontrast. Jag vill bara få må bra nån jävla gång. När är det min tur?
På en kvinnoanstalt är det fuktigt och kallt.
Ett år har gått, men ej begått nått brått.
Hon gråter varje kväll, instängd i en cell.
Vårdlösa beteenden straffar sig själv i alla avseenden.
En flicka bakom galler som bara allt mer faller.
Hon har just fått en tablett för sitt sjukliga sätt.
Hon längtar sig bort, som en fågel i bur. Hon kanske kommer ut, om hon har tur.
Att det var hennes eget fel, kan man aldrig ändra på.
Att flickan är galen, kan man aldrig ändra på.
För psykoanalyser kan man aldrig ändra på.
Och lag är lag, det kan man aldrig ändra på.
Men flickan har drömmar och det kan man ändra på!
