Faller...
Kategori: Rättspsyk, Växjö
Det går inte att driva smärtan ur min kropp. Jag saknar ord, jag saknar tankar, dom jag har är från mörka platser som jag hellre glömmer än har kvar. Jag vill bara fly så långt bort från mig själv jag kan. Men hur långt jag än springer är jag fast i min kropp. Jag sitter i problem som är långt bortom min kontroll. Jag har tappat kontrollen över mig själv. Utan ett ljus att följa känns natten allt för mörk. Och utan hopp känns allt så meningslöst. Jag gråter inte längre, källan är tömd. Glädjen som fanns hos mig har försvunnit. Jag försöker kontrollera min smärta, försöker att vara glad, men det gör ont i mitt hjärta. Det är svårt att hitta något som är bra när allt känns svart. Jag vill bara att den ska försvinna, den där obehagliga känslan inuti mig. Jag går under varje dag. Det finns ingenting av mig kvar. Jag ger snart upp. Nu vill jag lägga av.
