Jag vill inte behöva be någon hämta kaffe till mig, jag vill kunna göra mitt kaffe själv. Jag vill få ha byglarna i mina bhar, annars blir det inte samma sak. Jag stör mig på att det är ett fönster i min dörr, det blir aldrig mörkt i mitt rum. Jag vill kunna ta en fika på stan med en kompis, men jag får inte gå ut. Jag är trött på att folk behandlar mig som ett litet barn, jag är 20 år. Jag vill inte vara långt ifrån min familj och mina vänner, jag saknar dom. Jag är trött på det jag tycker och tänker inte spelar någon roll här. Jag stör mig på att jag inte har kontroll över mitt eget liv. Jag vill kunna äta den mat jag känner för. Jag vill få gå till frisören. Jag vill ha ett duntäcke. Jag vill inte behöva be om kläder och förklara hur dom ser ut varje morgon. Jag vill ha sladden i min dator, hatar när den dör. Jag vill få ut något av dagen, inte bara sitta på röven. Jag vill sova gott om natten. Jag vill ha tillbaka tron på att allt ska lösa sig. Jag vill inte ha så mycket jobbiga tankar som jag har. Jag vill inte ha det som det är nu.
Åsa säger:
Bloggadress: http://www.glittrandelyckopiller.blogspot.se
Det är faktiskt möjligt att ändra på den situationen man befinner sig i. Det enda du kan göra är att bestämma dig för att du ska ta dig upp från den botten där du befinner dig nu! Du verkar ha mått oerhört dåligt den senaste tiden. Jag läste ditt inlägg om är personalen kommit med sköldar. Du är 20 år, har ett LPT och det är faktiskt inte okej att personalen ska behandla dig på det viset.
Du MÅSTE se till att kämpa. Sluta skada dig. Stå emot. Även om du inte får hjälp av personalen måste du visa dem att dem kan lita på dig, du måste visa att du kan låta bli att skada dig, du måste visa att du vill vara skadefri och att du vill må bättre.
Du måste verkligen kämpa. Undvik att hamna i konflikter som får dig att bubbla över och hamna i underläge. Ta en timme i taget. När du stiger upp på morgonen bestäm dig för att klara en timme utan att skada dig. Tänk på att ångesten inte är farlig. Det är vad du gör när du får ångesten som kan vara farligt. När du karat en timme bestämmer du dig för att klara en timme till. Blir det jobbigt måste du säga till personalen. Säg till dem att det är jobbigt även om det känns som att dem inte bryr sig.
Visa att du kan ta hand om dig själv och att du vill ha deras hjälp. Prata, viljestyrka och att visa att du vill må bättre genom att låta bli att skada dig, genom att ta emot medicin frivilligt, inte vara utåtagerande tror jag är enda vägen just nu att komma vidare.
Ge inte upp!! Jag tror på dig! Du kan må bättre och på dina blogginlägg kan man förstå att du vill!! Så kämpa!
Maila mig om du vill !!
Anonym säger:
Hej.
Förstår att det är svårt och känns hopplöst, men den enda som har någon som helst makt i att ta tag i det hela är du sj,ingen vård eller stöd Kan någonsin fixa dig, möjligen hjälpa dig en bit på vägen men det är du sj som ska bestämma dig för om du ska gå vidare med ditt liv eller stanna i denna negativa cirkel som förmodligen kommer kräva ditt liv för eller senare avsiktigt eller ej.
För att få göra allt du vill och inte ha massa rockar som bestämmer över dig, så får du ju göra ditt val, antingen låter du det förflutna fortsätta förstöra ditt liv eller så ser du dig sj som vuxen och värd en framtid, livet är fyllt med skit och orättvisa, antingen lägger vi oss ner och dör eller spåttar orättvisan och sorgen i nyllet och visar att man är kung över sitt eget liv och låter inget dra ner oss.
Dumt ord val men sant (glöm dina bekymmer imorgon kommer det nya) livet är ingen dans på roser snarare tvärtom men man får göra det bästa av det så är det för alla.
Sj har ja haft det jobbigt mesta dels av livet, droger, ongest,dålig själv kännsla,adhd, problem med familj många bortgångna vänner etc. Men man får försöka så gått det går, hoppas du hittar tillbaka till ljuset. P.s hoppas vi synes snart igen; )
Malin Rosén säger:
Bloggadress: http://www.senseworkout.se
Hej tjejen!
Läser att du lidit av självskadebeteende vilket gör ont inom mig. Livet är till för att njutas. Jag har haft ätstörningar men är idag fullt frisk, är 20 år och har utbildat mig till livscoach för att hjälpa ungdomar med psykisk ohälsa. Om du skulle vilja bli nöjdare med dig själv så hjälper jag gärna till. Eller är det något annat mål du vill uppnå? Tveka inte för att höra av dig. Du kan mejla mig på [email protected] och besöka min hemsida www.senseworkout.se
Varma hälsningar
Malin Rosén