This is me
Kategori: Rättspsyk, Växjö
Se på mig, jag kan aldrig bli så perfekt och fin som ni nog vill ha mig. Aldrig lär jag mig de där. Jag kan bara vara just den jag är, men det räcker inte här.
Växte jag upp enligt planerna? Blev jag som ni tänkt er? Jag tror inte det..
Växte jag upp enligt planerna? Blev jag som ni tänkt er? Jag tror inte det..
Jag förlorade allt. Inget varar för evigt. Jag är ledsen jag kan inte vara perfekt. Nu är det försent, vi kan inte gå tillbaka i tiden. Inget kan ändra på saker jag har gjort. Inget kan göra detta bra igen.
Jag försöker så gått jag kan för att klara det. Jag vill bara göra er stolta.
mamma säger:
Lilla, lilla gumman! Jag älskar dig PRECIS SOM DU ÄR!!! Det finns ingen som är perfekt och man kan inte vara någon person man inte är! Du är PERFEKT precis som du är, glöm inte det! Du ska inte leva upp efter andras förväntningar utan bara efter dina egna!!! Puss o kram mamma
Bella säger:
Bloggadress: http://www.nattstad.se/Beellastankar
Håller helt klart med din mamma!
Kraaam! <3
Jag har själv suttit på rättspsyk pga självskadebeteende säger:
Bella, jag skriver till dig igen för att du ska tro på en bättring och ett liv utanför murarna.
När jag var inlåst, i samma sits som du så bleknade livet på utsidan med tiden och mitt liv kretsade bara kring de människor jag lärt känna på insidan, i det overkliga livet. Jag visste tillslut ingenting annat än självskador, självmordsförsök, skrik, tårar, bältningar, injektioner, stygn, extravak, skötare och sskor. Det blev mitt liv, att vara en psykiskt sjuk tjej, inlåst pga självskadebeteende bland andra likasinnade och även med brottslingar. Jag blev mina diagnoser och min identitet var "en tjej med självskadebeteende".
Jag kan se nu i efterhand att jag var livrädd för att släppa mitt självskadande. Det var ju mitt bästa vapen, min bästa vän och en flykt från verkligheten. Jag ville inte släppa taget helt, för jag ansåg att jag utan mina problem inte längre existerade. Det var ju det jag hade fått höra i så många år och jag blev ju satt på RP pga att den vanliga psykvården inte kunde hantera mig. Därmed identifierade jag mig med det.
Jag skriver inte detta som kritik och jag försöker inte förminska dina känslor. Jag skriver för att jag tror att du sitter i samma sits som jag gjorde.. Det är så lätt hänt när dagarna ser likadana ut, när man omgivs av personal dygnet runt och blir bästa vän med andra självskadare.
Idag är jag fri och det trodde jag aldrig när jag satt där du sitter. Jag trodde jag skulle dö där inne, men det gjorde jag inte. Jag tog mig upp och ut. Jag kämpade som fan, precis som du gör. Men tillslut insåg jag att det inte gick att kämpa ensam. Utan stöd från personal, läkare, psykolog, familj och vänner så hade jag suttit där än. Det var dem som fick mig att tillslut öppna ögonen. Men jag önskar att någon sagt det min bästa vän sa till mig, flera år tidigare; "Du är starkare än du tror och även om du är sjuk, så är du inte mindre värd. När du skadar dig själv pissar du på alla dem som älskar dig."
Det var en ganska hård kommentar, men jag behövde höra det för jag förstod aldrig, när jag var mitt i det att jag faktiskt inte bara skadade mig själv, utan alla omkring mig. Alla som väntade på mig på utsidan. Jag hade blivit så hospitaliserad att jag inte längre tänkte på dem på utsidan, dem bleknade och jag levde bara för att skada mig själv.
Din familj och dina vänner väntar på dig också Bella. Dem vill inget annat än att du ska må bra, att du ska komma ut snart, för det är inget liv att vara inlåst. Det är inte meningen att du ska vara där du är. Du är ung och har hela livet framför dig och även om det inte känns så nu, så kommer du en dag vara tacksam för att du har många år kvar på jorden. Du kommer lära dig att leva i nuet och ta vara på varje andetag. Åtminstone hoppas jag att du kommer göra det.
Jag säger det igen; Jag tror på dig! Nu måste du hitta tron på dig själv. Kram!
Anonym säger:
Jag tror du undervärderar oss....